| Foreningen Skånsk Fremtid |
Sveriges generalguvernør i Skåne, Rutger von Ascheberg, afleverede i 1693 en embedsindberetning til kong Carl XI om tilstanden i Skåne og de andre fra Danmark erobrede områder. Det er en slags status over forsvenskningen af Skåne, Halland og Blegind. Indberetningen er interessant derved at den diskuterer befolkningens sindelag og dermed bidrager til diskussionen om eksistensen af en dansk national identitet i Skånelandene i 1600-tallet. Embedsindberetingen er i 36 afsnit plus et forord og et efterord. Ikke alle dele er lige relevante til at vise svenskernes tanker om skånelændernes danskhed. I det følgende gennemgås nogle af de vigtigste passager.
Allerede i beretningens del I beskriver Ascheberg skånelændernes negative holdning til svenskerne, da Skånske Krig begyndte 1676. Faktisk synes holdningen at have været så fjendsk mod det svenske styre og indflyttede svenskere, at nogle sidstnævnte af bare angst sluttede sig til danskerne.
Een hemlig aversion och förborgat haat hade inrotat sig emillan dhe svenske och desse provinciers jnvåhnare, som bodde i städerne och på landet, hvilcket, då krijget inföll, hastigare och uppenbahligen sig vijste utj jnvåhnarnes icke allenast kalla utan och vijdrige sinnen emot heela det svänska nampnet och den svenske estaten och deremot innerliga åstundan att blifva åthersammanfogade med Dannemarck. Ty ehuruvähl man icke kan neka, att ju någre här och där i provincierne funnes, som bättre hade sin edh och plicht för ögonen och utj siälfva gärningen vijste, det dhe hade een horreur och afskyy för den gemene hoopens galenskap och troolösheet, så var doch deras hoop så lijten, att han emot den öfrige myckenheten intet kunde komma i comparation, och hade monga infödda svänska af desperation och misstviflan om deras räddande slogo sig aldeles till fiendens partie; hvilcke conjuncturer fienden viste sig träffl. Att betiäna, brukandes derhos på den ena sijdan åthskillige listige invitationer, tillåckelsser och promesser, på den andra sijdan hoot, undsäijelsse och förföllielse.
I samme afsnit beretter Ascheberg også om ”snaphanerne”. Angiveligt har de optrådt beslutsomt overfor de folk, der manglede det rette sindelag.
Och såsom desse conqvesterade provincier, särdeles Skåne, vore blefne sedes belli och uthstodhe 4 åhrs krijgs pressurer, så kan lätteligen aftages utj hvad tillståndh samme provincier vid fredz-slutet lämbnades. Ty ehurvähl fienden i begynnelsen brukade een serdeles modestie till att mehr och mehr locka och vinna landzfolkets gemöther, lät han doch sedan, när krijgzoperationerne fölle annorlunda än han sig inbilladt hadhe, grijpa till andre consilier och stora tracter här och där i landet härja och skiöfla. Dhet ugudachtiga snaphane partiet plundrade och uthblåttade mongen ärlig mann, serdeles dhem, som vore råkade hooss dhem i de[n] misstanckan, att dhe vore af annat sinne än dhe, fördärfvandes hvad dhe intet kunde bortföra, nedskiutandes hästar och stoer, som dhe intet kunde utj en hast få fatt uppå.
En sammenfatning af Roskildefreden og svenskernes modarbejdelse af skånelændernes rettigheder som aftaltes, kommer Ascheberg også ind på i del I.
Och närmare att judicera om vrsprunget aff mycken aff villvalla, så måste upreepas den styrelssesform, som för ofreden hä i provincierne var brukelig. Dhet vore vähl desse provincier utj dhe Roskildiske och Köpenhamps fredztractater in totum abalienerade ifrån cronan Dannemarck och till evärdeliga tijder cederade och prepetuerade till Sverige; menn hoos cessionen utj ben:de tractater [vore] vidhängd någre orde-former, som syntes derjembte conservera landhzens jinbyggare alt framgent vid den form och styrelsse, som dhe utj danska tijdrne vore vahne vid; altså [kunde] hända, att våra betiente intet attenderade Eders Kongl. Maij:tz höga rätt, som dock var utj tractaterne med särdeles expression och utj de orden, Sweriges fundamental lag reserverat, utan lät sig förleda aff den vrånga vthtydning, att landssens jnvåhnare skulle blifva vid deras vahnliga skick, lag ordningar, förmehnte privilegier, oansedt sådant kunde concilieras med Eders Kongl. Maij:tz höga interesse eller intet; hvaruthaf fölgde, att gudztiänsten icke allenast förrättades på danska språcket uthan och med dhe i Dannemarck öfliga kyrkio ceremonier.
Iustitiae wäsendet administrerades i städerne och på landet effter dansk lagh och dansk process. Eders Kongl. Maij:tz räntor och höga regalier bleef till een stor deel framgeent utj privatorum händer. Dhe svänske, som tijdh effter annan vidh åthskilliga tijder kunde dragas hijt neder, vore aldeles obligerade att förglömma dheras svenska maneer och hvad dhe tillförende lärt hade sampt foga sig effter dhet dee funno för sig i kyrckio och iustitiae wäsendet, där dee elliest skulle kunna begå sig, råkandes dheröfver icke allenast allmogen uthan och dhe andre ständerne hernedre utj dhe tanckar, att, där något till det allmänna bästas fortsättande, ehuru ringa det och var, uthom den gambla danska vahnen vart dhem anmodat att uthgiöra, så stridde sådant emot pacterne och siälfve rättvijssan; hållandes förthenskull svenska regeringen för hård och violent, ifrån hvilcken dhe icke allenast måtte åstunda att befrijas uthan och vid tillfälle på hvariehanda sätt sig sielfva sökia att entlädiga. Hvar till kom, att dhe rijke familierne af national folcket af präst och borgerskapet, som vore besvågrade och allierade medh dheras vederlijka på andra sijdan, conserverades vid tiensterne och alle dhe förmohner, som dhe possiderade, då landet kom under svensk devotion, och derföre af inga beneficier kunde låta sig förbinda till att antaga svenske sinnen utan höllo alt för een rätt, tackandes den danska regeringen för dheras lycka i detta måhl och vore altijdh illa tillfredz med ombytningen af herrskapen, försummande heller intet att inculcera den öfrige hopen den gambla förmente danska lycksahligheeten, då hvar giorde mehrendeels som honom lystade och behagade, där doch kan skie hade varit varsambligare handlat och i sig siälff tiänligare, att man sådane gambla och med danske gemöther aldeles betagne subjecter på någo beskeedeliget maneer och under hvarjehanda praetext hade dimitterat och tillsatt i det ställe, om icke just svänskar, då andre af provincialerne, som vore capable tiensterne att förvalta men hade ingen alliance, icke heller något interesse på andra sijdan.
Ty på sådant sätt hade hvarcken nationerne fått tillfälle att querulera, det dhe varit föracttade, icke heller hade fehlats tillfällen att förbinda sådane än mehra med svänske gifftermåhl, hvaruthaf desse conseqventier varit att förmoda. (1) Att emillan dee gambla dimitterade och desse nye betiente och landzmän hade upvuchsit hemlig jalousie, som hade varit dee gamble i vägen, att de intet så frijtt och obehindrat kunnat fortsättia dheras intriguer och stämplingar emot svänske staten, och animerat dee nye med så mycket större bekymmerssamheet och ijfver att vigilera för dhet svänska interesset, som dhe vid någon olyckelig ändring hade intet annat at vänta än total undergångh och ruin, item förföllielsse af malcontanterne.
[...]
Følgende afsnit er den absolut centrale beskrivelse af folkets sindelag i de erobrede landskaber.
Men som på dhe tijder för hvariehanda considerationer och hinder sådan försichtigheet eij kunnat bruckas, utan styrelssen sålunda varit administrerat som förbem:t är, så kunde intet annars vara den förre sielfz-våldigheeten och alt för mycket indulgente gouverno, motte alt framgeent lembnas under ett seperat maneer ifrån andra rijksens jnbyggiare, särdeles utj gudztiänsten och justitiae wäsendet, som förbemält; hvarföre och fölgde, att dhe svänske hölle dhem för ett fremmat folck och ville intet låtha dhem med sig utj dhet svänska nampnet participera uthan kallade dhem danske och juthar eller i Bohuus lähn norbagger; sielfve kallade dhe sig ochså danske och inbillade sig, att dhe äntel. måste komma till sitt corpus igen, till hvilcken menniskians ondo natur altför mycket elliest är begifven. Ty ehuruvähl det danska regimentet var aldeles förandrat ifrån det förra, som var då Skåne och dhe andra provincier kommo derifrån, och danska undersåthare länge intet så lindrigt hanterades som Eders Kongl. Maij:tz undersåthare, hvilcket folcket här utj landzorterne vähl viste, så flatterade dock dhee dansk-sinnade både sig siälfve och andre, som de drogo på sin sijda, att sådane extraordinaire pressurer i Dannemarck herrörde allenast aff dhet danska herredömmets inskrencning och skulle genast höra upp, så sn[ar]t dhe bort miste provincier kunde åter vinnas, då allt skulle komma till sitt förriga ståndh och folcket (efter mångens till mig giorde egen bekiännelsse) uti den gambla libertinage försatt blifvar.
I anden del kommer Ascheberg ind det berygtede afsnit, der afslører, at der i visse svenske kredse havde været radikale forslag til løsning af det skånske problem. Ascheberg selv er tilhænger assimilering som løsningsmodel, men målsætningen er den samme; at komme skånelændernes hidtidige nationale identitet til livs.
När nu den högste Guden nådigst förundt oss een önskelig och reputerlig freed och Eders Kongl. Maij:tt af allernådigst omvårdnat för sitt folck och rijke på altmögeligit sätt sökte att förbättra hvad som fehlat och uprätta hvad som förfallit var, då infunno sig allehanda consilier. Och hvad provinciernes jnbyggare, hällst dee skåniske, beträffade, så voro dee, som höllo den vijdrigheet, som hoos dhem emot det svänska wäsendet var försport, och den bägenheet, dee emot de danska i siälfva värcket vijsat hade, alldeles för naturell, som intet stodo på något sätt till att ändra; hvarföre dee fölle på dhe tanckar, att dhet vore rådeligast, det man dhe gambla jnbyggare på hvariehanda sätt uthrootade och heller äga ett öde land än med så många tusend malcontanter upfyllt, till des man det effter handen med nya jnbyggare uppe ifrån landet igen populera kunde, hvilcket förslag, som dhet grundade sig uppå ett falskt principium, var dhet icke allenast skadeligt och alldeles ogiörligt uthan skulle och hafva fördt monga svårigheeter med sig, som hållas för [att] kunda lätteligen aftages...
I tredje afsnit kommer Ascheberg ind på præsternes situation. Han nævner at den danske præstekjortler med pibekrave er aflagt. Lidt efter kommer han ind på sprogproblemet i gudstjenesten.
...samptl. clericiet till yttermehra confirmation uppå dhet, som tillförende af dhem slutet var, genom eenhälligt consenterande aflade den gamble är i Skåne ännu brukelige präste-habiten med dee bekante pijpe-krager och så kallade sammarier eller prästekiortlar...
... Nu var dhet icke nog att kyrckio-ceremonierne solenniter vore antagne och utj församblingar[n]e introducerade, uthan den reene svenske dialecten moste der brede vidh med all macht, icke allenast i det andelige uthan och wärdzlige ståndet, propageras. Lijkvähl var det för dhe gamble päster aldeles omögeligit in totum på gammal ålder att kunna förglömma den danska pronuntiationen och de danska ordeformer, dhem dee af barnes been vore vahne vidh, fast villian hade varit alldrig så god, uthan man har måst taga willian för värcket och låta dhet vara nog, att svänska mässan och svänske psalmer i kyrckiorne siunges och att dictä scripturä åthminstone af dhe gamble prästerne utj des prädijkningar på svänska citerades, till des dheras ställe med sådanne subjectis besättias kunna, som svänska språcket fullkombligen mächtige är...
I fjerde afsnit beskrives hvordan Lund Universitet skal hjælpe den svenske politik.
Ty först betagas derigenom landssens vngdom tillfälle och nödvändigheet att reesa öfver Kiöpenhambska academien för studiers sk[ull] och där tillika med studierne alldeles at[t] indricka danska sinnen, och hafva dee acad[e]mien i landet hoos sig försedd med sådann[a] professoribus, uthaf hvilcka dhe icke allenast kunna hafva fullkomblig information utj studier uthan och redlig anledning och undervijssning till att älska Eders Kongl. Maij:tt och heela det konungzliga huuset samt den dervid hängande Sverges vällfärd aff hiärtat att åstunda, där dock vngdommen för ofreden hade ibland sådane praeceptorer, hvilcka heller gofvo dhem vijdrige än gode impressioner om svenske staten, dhet någre professorum eget comportemente i ofreeden nogsampt betygar. Till dhet andra drages genom academien mycken svänsk vngdomb uppe ifrån, af hvilcken icke allenast många kyrckio och scholae tienster blifva försedde uthan och landssens vngdomb uthaf deras omgänge perfectioneras så vähl utj svänska språket som och utj svänska gemöthers inclination; så iag nu med lust förnimmer een stoor enigheet och kärleek emillan nationerne nogsampt gaf dheras inbördes antipathie till känna.
I afsnit 24 diskuterer Ascheberg problemet med udskrivningen af skånelandsk mandskab, som svenskerne ikke tør påbegynde af frygt for mangel på lojalitet.
Såsom detta landzens jnbyggiare, och serdeles den gemena allmogen, utj senaste krijget vijste enn sådan vijdrigheet emoot svänska nambnet och Eders Kongl. Maij:tz staat, som heela verlden bekant är, så har Eders Kl. Maij:tt effter krijget hollet otienligit att bruka något manskap af desse nationer under den svenska milicen, intet utan orsack befruchtandes, att sådant manskap genom des malitieusa deserterande och öfverlöpande till fienden mehra skulla skada än gagna rijket, heldt emedan ingen af dhe knechtar, som lijtet för den sidsta fientliga invasionen vore här uthskrefne och monterade, blefve quare vid des compagnier utan antingen genast begofvo sig till fienden eller och slogo sig till det lättfärdiga snapphane partiet.
Ascheberg forelår, for at ændre dette, at kongen tager et kompagni gønger og blegindboere i sin livgarde, ligesom den danske konge har haft det.
Jag har låtit mig underrätta, att dhe danska konungar hade alltijdh ett paar compagnier af göinger och blekingzboar till des närmaste lijfgardie, hvilcka dhe synnerligen förlåtit sig uppå, hvilcket och synnes hafva een orsack, hvarföre desse fram för andra skåningar till det danska väsendet så mycket inclinerat. Skulle det nu Eders Kongl. Maij:tt allernådigst behaga att inserera ett compagnie aff detta landzfolcket under något af regementerne deruppe, skulle sådant förmodentl. inte vara otienligit. Det voro först ett stoort incitament till troskap och redeligheet, när dee blefve tilltrodde att komma derunder.
Aschebergs status over forsvenskningen er et vigtigt dokument til forståelse af skånelændernes sindelag i anden halvdel af 1600-tallet. Det er dels en beskrivelse af svenskernes genvordigheder med indbyggerne på grund af deres danske sindelag, dels en opgørelse over den hidtidige forsvenskningsindsats, og dels et omfattende program for hvordan indbyggerne skal have erstattet deres hidtidige nationale identitet – den danske - med en anden – den svenske.
Kilde: "Rutger von Ascherbergs ämbetsberättelse 1693" som den er gengivet i J. Rosén, Scandia 17 (1946).